FinasteTomteTågetOchAnita

Jobbade i natt och det funkade, mer än så är det inte. Var trött och hade fruktansvärt ont när jag åkte hem. Tog dessutom minst en kvart att skrapa bilens rutor isfria, blää.
Var ingen idé att lägga sig när jag kom hem. Duschade, åt frukost och ställde för säkerhets skull alarmet på 9.45 i fall jag skulle somna i soffan.
Idag var dagen då jag skulle träffa ytterligare en sjukgymnast i hopp om att hon kan göra underverk. Illa vald tid kan jag hålla med om men det var det enda som fanns och jag vill komma igång med att prova akupunktur. Det är nämligen det denna sjukgymnast utför.
Första besöket idag blev det inga nålar utan mer en ordentlig undersökning igen av mig, mina muskler, min rörlighet, mina reflexer och smärta.
Men på måndag är det dags för första akupunkturbehandlingen och jag känner mig peppad, hoppas och tror verkligen på det här. Snälla, kan jag inte få må något lite bättre?

Hem igen för att återigen ställa alarmet, denna gången på 13.00. Det var dags för luciafirande på Stellas förskola. Ojojoj, vilket fint luciatåg, eller tomtetåg som Stella själv valt att kalla det.
Bra arrangerat av förskolan dessutom. Avdelning för avdelning i matsalen, minstingarna började klockan 14.00 och sen halvtimmen senare var det 2014-kullens tur att göra entré. Och efter det dom större barnen o.s.v.
Ni kommer säkert fatta när jag säger att det var det absolut finaste luciafirande jag någonsin skådat.
En hel rad med små söta barn som sjöng mer eller mindre för full hals till kompet av en pedagogs gitarrspelande.
Jag fick tårar i ögonen när jag såg min lilla Stella komma in i sin fina tomteklänning med blicken flackande över publikhavet letandes efter sin familj. När hon såg oss och fick ögonkontakt log hon det största leende jag sett och sen började hon småhoppa lite på stället i takt med musiken medans hon sjöng.

Efteråt var det fika på avdelningen. Barnen hade bakat pepparkakor och lussekatter och det var fantastiskt mysigt. Stella tror jag var stolt att både farmor, farfar, mamma, lillasyster och jag var där.
Förskolan har som policy att det inte fick knäppas några bilder. Bra tycker jag även fast jag inget hellre ville än att föreviga Stellas första men inte sista lucia...tomtetåg hette det visst.

Var så slut när jag kom hem att jag gick och la mig på en gång. Sov till Rudolf kom hem vid 18.30, vaknade att han brassade mat till oss. Idag åt vi något så exklusivt som stekt falukorv och potatismos. Jag älskar Rudolfs potatismos!
Nu känner jag mig oroväckande pigg och misstänker att det blir en vakennatt i natt med. 
Gör inte så mycket, jag har inga större planer för morgondagen mer än att handla och på kvällen åka på Ikeabesök med bästa Ingrid.

Här ser ni ett annat favoritluciatåg. Var några år sedan och ni har med all säkerhet sett den tidigare eftersom jag trilskas att visa den varenda eviga år. Favorit i repris helt enkelt.

 Pepparkaksbak på den gamla goda tiden då mikron var stor som en mindre kolonistuga och dubbelbryggare var ascoolt. Vi bryggde både kaffe och te, ibland samtidigt....lyx! Furu var också vackert på 80-talet, hela huset såg ut som en sämre bastu. Röd väggtelefon på väggen med tre meter lång sladd. Kände mig hur cool som helst att jag kunde gå omkring och prata. Ja, i alla fall om jag höll i mig inom en tremeters radie. Föregångaren till trådlös telefon och jag svarade alltid med att rabbla telefonnumret. Varför det? Det borde väl ändå den som ringde veta vad dom slagit (eller snurrat på fingerskivan) för nummer. Fast jag svarade alltid minns jag fyrahundrasjuttiofemtiosex. Medans Rudolf sluddrade sjuttiofemtiosex om han svarade. Märkligt eftersom vårt nummer var 58247056. Vad hände med 582 undrar jag? Mamma var ännu värre, deras nummer var 58240335 och hon svarade kort och koncist tretrefem. Hon fimpade ju fem nuffror? 335?

Kommer i håg när jag köpt vår första nummerpresentatör...faen vad häftigt! Man kunde SE på displayen OM någon hade RINGT när vi inte var hemma. FATTA!!!! Om nu någon varit så korkad att ringa när vi inte var hemma så BLINKADE det en RÖD lampa på den lilla manicken. Teknikens under och var det verkligen bättre förr? 

Anita hette den också som tur var