Hej på er!
Nu ska ni få se, vare sig ni vill eller inte, bilder på lilla mammas lägenhet. Idag har jag haft hjälp av Rudolf som tydligen tog sig lite ledigt idag. Något som jag inte visste om och väckte honom därför klockan 6.20 när jag märkte att han låg kvar i sängen.
Vi plockade det sista....finns säkert mer, just ja våffeljärnet och annat i ett skåp i köket är kvar. Sen spikade Rudolf upp en del tavlor och fotografier. Men inte alla, mamma blev oerhört trött av att ta beslut om var dom skulle placeras. Hon är väldigt trött numera.
Sen hade inte Rudolf tillräckligt med spikar med sig så det blir att fortsätta vid ett annat tillfälle.
Vi åkte hem så hon fick vila lite sen åkte jag tillbaka på eftermiddagen och fikade med henne.
Hon är så tacksam, nöjd, glad och känner sig trygg. Precis som det ska vara.
I natt är det dags att återgå till jobbet efter långledigheten och lite semester. Känns bra men jag är rädd hur det ska gå. Är förvirrad och mer snurrig har jag, och säkert flera andra, märkt. Idag t.ex så parkerade jag utanför grannhuset på Norrgårdsvägen medans jag väntade på Rudolf som kom i egen bil och fnissade högt när jag såg att han åkte fel. Fast det var ju han som åkte rätt och jag var helt galet på fel plats.
Vet inte hur många gånger jag tappar bort eller snurrar till det med alla nycklar jag har ansvar för. Mina egna, gamla lägenheten och mammas nya lägenhet. I bilen igår var dom plötsligt helt borta och jag stod parkerad på centrumparkeringen och fullkomligt dammsög bilen, svor och snyftade i hopp om att hitta dom.
Kände för säkerhets skull i jackfickan för femtielfte gången och se där låg jätteknippan helt plötsligt.
Erkänner att jag haft kanske lite för mycket att tänka på och ordnat med sista veckorna. Bara alla telefonsamtal har varit sjukt jobbiga och iphonens laddsladd är alldeles för kort dessutom.
Har inte hunnit med något annat och längtar efter Stella och Carlos så det gör ont.
Nattsömnen har såklart blivit påverkad också när hjärnan har gått på högvarv. Men ta det inte som jag gnäller jag inser bara fakta och jag är glad för mammas skull att allt ordnade upp sig.
Annars så hade jag ju aldrig kämpat, bråkat, gråtit, gapat så med kommunen. Jag bestämde mig direkt för att aldrig ge upp!
Nu blir det bildregn!
Mammas älskade vitrinskåp passade perfekt bakom kylen och frysen
Sovrum till höger och jätteförrådet till vänster i färdriktningen
Har nog åkt hundra gånger i den här förvirrade hissen ....
man trycker på knapp 4 när man ska till våning 3.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar