AlldelesIngenting

Tror faktiskt på fullt allvar att det blivit lite för mycket i huvudet på mig den sista tiden.  Jag vet att jag tjatar om min extrema trötthet, den blir inget bättre alls trots att jag sover tämligen skapligt på nätterna. Känner mig dessutom låg, slutkörd, orkeslös, deppig och less på det mesta. Som pricken över i:et rasade ryggen så lägligt på mig också häromdagen. Som tur är så är det på bättringsvägen men långt i från bra.

Idag är det sista dagen på min långledighet och den försvann alldeles för fort, som oftast. Har inte gjort annat än farit runt och passat tider och hjälpt andra, självklart frivilligt, och det mesta är roligt i alla fall när det kommer till barnbarnen. Dom mår jag bra av! Men jag har saknat dessa
"inte-göra-ett-dugg-dagar" som jag såväl behöver för att kunna vila upp i mig.

Fast idag är en sådan dag! Sov ända till 8.00, legat och drönat i soffan framför Nyhetsmorgon och Malou, duschade sent och sett på när Rudolf städat.  Jag tänker inte besöka mamma idag och det vet hon men likt förbaskat så ringde hon och frågade om jag inte tänkte komma idag. Har skämt bort henne med att hälsat på varje dag sen i början av december men nu får det vara lite nog med detta. 
Det är inte så att jag inte kommer besöka henne men det får bli i lite måttliga mängder och inte när jag har jobbat och behöver sova. Hon har ju för den delen besök av personalen ca 6-8 ggr per dygn så helt allena är hon inte.

Alltså inget planerat idag mer än ett skojigt besök i stan på eftermiddagen. Anne, Sussie och jag ska till Kungliga Slottet för att gå på Kvällsvisningen av Kungliga Brudklänningar. Biljetterna bokades för länge sedan och det kommer bli ett skönt avbrott i alla mina måstenåttagande.

Perfekt arbetsfördelning, jag i soffan och Rudolf städar. Herregud vad vi har betongdamm, ÖVERJÄVLAALLT! Rudolf bilade hela badrumsgolvet i går och trots att han täckte för dörren noggrant så letade sig det envisa dammet ut i hela huset. Det finns överallt som sagt, och det är extra kul när ryggen är paj. Svårt att städa då. Till och med på toaletten uppe hittade jag dammhelvetet.

Hittade en liten skatt i en låda jag glömt bort att packat upp. Tänk att man förr hade sitt egna monogram på lakan, handdukar, örngott m.m.  MPA, Margith Persson Arild. Dessa kommer jag självklart att spara. Ove har två fina överlakan till spjälsäng också, men jag är rädd att dom aldrig kommer till användning. Pojken fyller 60 i april och har det inte blivit några barn hittills så blir det nog inga heller.  Jag har två med mitt namn också men dom har vi använt till våra barn och ligger nerpackade i någon låda på vinden.

 Nu dags att mumma upp sig inför stadsbesöket.