Fick oväntad men väldigt trevligt besök i går kväll. Bitte kom förbi och hade den här fina blomman under armen, en tack-för-hjälpen-blomma då jag var kattvakt åt Torsten för ett par veckor sedan. Torsten är precis som Gustav väldigt bortskämd och lever ett mycket gott liv trots att han är ca 15 år.
Jag bjussade förstås på kaffe och vi satt ett par timmar och snackade, jättekul! Var så länge sen sist.
Idag åkte jag till Emilie vid lunchtid. Hänger som ni märker en del med henne och och mina gudomliga barnbarn. Är verkligen kvalitetstid att få mysa med lilla Alessia och Carlos, då mår jag som bäst och tankarna är någon annanstans. Stella går på förskolan måndag till torsdag och älskar det. Tycker det är väldigt bra med den valmöjligheten man som förälder får om man vill behålla storasyskonets förskoleplats även fast man är föräldraledig och går hemma med ett litet syskon.
Stella mår bra av att träffa sina kompisar, leka, lära, respektera, ta för sig och utvecklas på förskolan och skuttar för det mesta in på lätta treårsben när Emilie lämnar henne vid 9.00.
Världens enklaste barn! En riktig gladskit som dreglar så jag tror att tänder är på väg redan.
Jag följde med Emilie på en promenad i solskenet och hämtade Stella.
Carlos trippade på och var glad han med, han hänger liksom bara med och är en nöjd kille.
När vi kom hem ville Stella rita och kolla på den här....hennes första huvudfoting och jag blev så stolt. Mitt duktiga lilla barnbarn!
Styrkt av min entusiasm och beröm gick hon sedan bananas och ritade massor med gubbar. Hela familjen fick plats och hon namngav alla, pappa, mamma, Carlos, Alessia, farmor, farfar, faster Paola, morfar Rolfe (!?), mormor, Evelyn och Stephanie.
Fnissar fortfarande när hon kallade moster Erika för Ananas-Erika, undrar varför just ananas.
När jag kom hem blev det påfyllning av smärtlindring och ryggläge ett par timmar. Jag börjar vänja mig med att må skit och ha denna eviga smärta. Men är såklart väldigt glad och tacksam över att få ta del, tanka energi och få massor med kärlek från dom som står mig närmast. Tänk att jag har två gudomliga barn, två fantastiska barnbarn, en kärleksfull hund, en gullig men väl så bortskämd katt och en egen Rudolf som jobbar i stort sett dygnet runt och står ut med mig trots jag är gnällig. Nu höll jag på att glömma Jogge! Såklart är jag sjukt tacksam över denna klippa till kille, han är en bra pöjk som jag tycker så mycket om. Sen lagar han väldigt god mat också...haha!
Just det! Fick svar från verksamhetschefen på vårdcentralen idag. Jag mailade som ni kanske minns och klagade på den nonchalans och total avsaknad av bra bemötande jag fick under mina besök där.
Och vilket svar sedan, hon svamlade på och skyddade sina läkare som hon hade fullt förtroende för. Tror jag det! I morgon ska jag svara henne, ska bara försöka ladda lite och det kommer inte bli något gladbrev precis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar