7 september 2017

SkitPissElvakaffe



Idag har det varit ännu en riktig skitdag. Har haft och har fortfarande en rejäl dipp. Känner mig ledsen. Funderar hur det ska bli? Ska jag ha det så här hela livet? Kommer jag någonsin bli smärtfri? Jobbet? Kommer jag fortsätta jobba med det jag gör?
Vill helst bara ligga raklång och hålla huvudet helt stilla. Men det går ju inte, måste försöka göra det vardagliga.
Jag ska hålla igång så mycket jag orkar säker doktorn, men idag var det tungt. Hoppas på bättre dag i morgon.
Inga värktabletter har jag heller. Fick inget förnyat recept av vårdcentralen eftersom det krävs ett läkarbesök. ETT till?
Jag har en återbesökstid den 13/9 men det hjälpte tydligen inte, regler är regler fick jag till svar.
Har ca 6 stycken Tramadol kvar, snålar och tar bara när det är som värst, typ jämnt egentligen.
Enbart Alvedon fungerar inte inte ett smack mot den här smärtan.
Förlåt för gnäll, jag vet att det finns dom som har det värre.

Annars idag har jag inte gjort så mycket mer än myst med Carlos, vi har promenerat och suttit på verandan och spanat.
Hämtade ut bilen som varit på verkstaden. Ett kamremsbyte och byte av vattenpump är fanimig inte gratis. Varför är det så dyrt?
Jag körde hundtricket, tog med mig lillfisen in och tro det eller ej. 15 % rabatt på slutsumman bara så där! Bara 12 600:-, jippie vad billigt.....!
Tänk vad en söt, dreglande, glad liten hund som släpper väder titt som tätt kan göra? För det var nog inte min eländiga entre som gjorde rabatten skulle jag tro. En blek, glåmig, grå, gnällig, smärtpåverkad och tråkig snart 60 årig(!!!!!?) tant. Jag borde fått betala 15 % mera istället kanske?

Snart ska vi sova Carlos och jag. Älskar att sova med honom, han ligger tätt tätt intill mig. Vi utnyttjar högst en fjärdedel av sängens bredd.
I morgon ska jag åka med Rudolf till Jakobsberg, han behöver testa sin syn och prova ut nya glasögon. Jag vill hemskt gärna vara med och agera smakråd annars vet man inte hur det slutar!
Han hotade med Elton Johnbrillor.....gaah!
Efter det åker vi till Upplands-Väsby där han ska köpa några slags filter till sina hörapparater.
Herregud, åldern börjar ta ut sin rätt. Krakelerade halskotor på mig och sen en halvblind och döv make på det. Livet leker!

Guuuuud, vad jag längtar efter mina barnbarn, kan ni komma hem snart och muntra upp mig innan jag blir tokigare än vad jag är just nu.








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar