12 september 2017

TebaxIgen

Efter några dagars paus från bloggandet så ska jag göra ett tappert försök att åstadkomma något lite. Känner mig fortfarande halvdeppig, låg, oinspirerad och less på det mesta.
Är ständigt trött, har ont, är orörlig och det bästa vore nog om jag drog något gammalt över mig.

Den absoluta bästa händelsen var såklart när mina lyckopiller äntligen kom hem efter 9 långa dagar dagar hos släkten i Italien. Det var så härligt att få krama om dom igen. Stella kröp upp i mitt knä på direkten och undrade vad jag hade för konstig grej runt halsen.


Stannade kvar en lång stund och tog igen 9 dagars gosande. Alessia hade växt tyckte jag och sen så ler hon så gulligt bara man tittar på henne ❤ charmiga gullunge!


I söndags var vi på bakluckeloppis på Wenngarn. Jag gjorde mest ingenting annat än satt i min medhavda stol medans snälla Ingrid var min hjälpreda och plockade upp och ställde ordning allting.  Vi hade två hundar med oss, den ena som var prickig såldes på direkten innan loppisen ens hade öppnat.
Den andra lilla söta hunden var såklart inte till salu utan honom hade vi mest med som dragplåster.


Förberedelserna i full gång inför den kommande rusningen.



Även Anne kom med en kasse loppisprylar som hon sålde med blandad framgång. Emilie sålde en del kläder och kokböcker. För Ingrid och mig gick det väl halvdant. Det var inte så mycket besökare tyckte jag men vi hade superskoj och gick i alla fall med lite vinst, vädret var härligt och vi skrattade mycket.
Det här var andra gången jag var på loppis. Första gången följde jag med Emilie till Skärholmen och herregud...Wenngarnloppisen var så mycket bättre. Dels var den utomhus och sen var det inte samma typ av besökare. Här sa man ett pris och då betalades det, ibland lite mera till och med. Jag satte 20:- på en gammal ljusstake, tjejen som köpte den tyckte 30:- och betalade glatt.  Här var det inte en enda människa som prutade. 


Var helt slut när jag kom hem, var ett styrkepass att sitta i en stol och titta på. Min uppgift var mest att rasta vovven och köpa fika till oss.
Nästa gång, om det blir flera gånger på Wenngarn hoppas jag att jag är frisk och kan få med mig lite mer saker. Nu blev det mest lite snabbt ihoprafs.








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar