ÄschDetÄrBaraJagBuhhhh!

 Med risk för att skrämma livet ur mina läsare så kommer här en bild på hur en 56-årig, nattarbetande undersköterska på ett demensboende där det är minst sagt fullt upp dygnet runt ser ut efter tre nätters arbete. Sliten, blek, rynkig, halvförstörd och TRÖTT. Dagens sanning och inget att hymla om.
Helt slut kramar jag om kissen och ber honom snällt att låta mamma få sova ostört under dagen.
Något som han tydligen inte anammade nämnvärt. Redan 10.00 var han törstig, kraken.
Kul att min fina By Rydénlampa fick vara med på bild.
Ska inte sitta där den gör nu för Rudolf slår huvudet i den.
Sov till slut ända till 16.00 och nu ser jag fram emot min långledighet som såklart kommer gå snabbt förbi. Men jag ska i alla fall hinna njuta av lediga dagar och sålla bort vissa måsten.

När Rudolf kom hem så fixade han lite i badrummet, det börjar närma sig nu.

Han fixade även toaletten, flyttade upp den ett par centimeter med hjälp av lite grejer som jag inte riktigt förstod hur det funkade. Nu sitter den på en bättre höjd för oss båda långskånkar. Blev på fackspråk en s.k flytspackelmiss som gjorde att den hamnade för lågt. Men som tur är går det mesta att justera och nu är jag nöjd.

Vi bestämde oss att åka till Ikea och köpa tvättställskommod och tvättställ. Och som alltid när man åker med Rudolf till Ikea så finns det inte tid för några större utsvävningar eller spontanshopping.

Snabbt, fort och enkelt ryckte vi åt oss bara exakt det vi skulle ha.

Barnslig som jag är och med en tidig karriär inom Posten blev jag alldeles till mig när jag såg stämpeln vid varulämningen.

Det supertrevliga flickebarnet som arbetade där lät mig stämpla alldeles själv på kvittot! Så himla kul och jag undrar vad hon tänkte om mig egentligen. Trodde inte sådana gamla hederliga stämplar fanns kvar längre.  Ska fasen köpa mig en egen och leka post här hemma.

Hej vad det går och mössan är på!

 

Underskatta aldrig lastutrymmet i en Megane

Lyckades förhandla mig till en middag på House We på hemvägen. Jag var ashungrig och blodsockerfallet var nära efter en halvtimme på Ikea.  Rudolf tyckte det var en bra idé.
Pitan var också med och fick sig en lättöl i det mer än fullsatta restaurangen.

Slog till med dumplings till förrätt, satan i gatan vad gott det var. Och koriander...som jag älskar denna krydda. Till varmrätt valde jag kyckling schezuan som var hyggligt stark så det blev en del näsfräsningar. Men det var det värt, det var fantastiskt gott allting.

Somnade utslagen i soffan vid 22.00 nu känner jag mig redo för dagens uppgifter som stavas mamma, handling, ringa lite viktiga samtal, betala räkningar, renbädda och klia katten.