3 maj 2017

VäntansTiderSomOftast




Tro det eller ej men jag känner mig faktiskt liiiite bättre i snorhornet. Så pass att jag åkte till Carlos på eftermiddagen en stund innan jag skulle hämta Stella. Han älskar ju solen och värmen så jag tänkte han skulle få ligga ute i solen och må bra tillsammans med mig innan yrvädret till lillasyster var i antågande.
Han blev jätteglad när jag kom och som alltid så hämtar han sin röda favoritboll och springer omkring med den i munnen ett tag.

Hämtning av förskolebarnet gick som alltid galant. Hon blir så glad och stolt när mormor kommer. Har bråttom därifrån men vill helst åka hem till oss istället för till sitt lilla hem.
 Vi hann leka, läsa tre böcker (där jag mest improviserade eftersom jag glömt ögonen hemma) äta ett granatäpple och plåstra om en simulerad skada på högertummen innan Emilie kom hem. 

Just ja, vi tittade på alla bebiskläder Emilie har tvättat och förberett inför lillasysters ankomst.
Herregud! Har Stella verkligen varit så liten?  Storlek 50 liksom....obegripligt!
Kom på att jag inte köpt ett dugg till detta stackars andra barn. Vilket såklart inte betyder att jag inte bryr mig lika mycket. Jag ska självklart hitta dom finaste små paltorna som finns till henne även fast hennes föräldrar tycker det är HELT onödigt då dom har kläder i massor.
Fick förlaget att jag kunde köpa ett staket till henne i stället, det behövs tydligen på deras tomt på baksidan.
Men att ge bort ett staket till ett nyfött litet barn som dessutom är mitt andra barnbarn, nja känns sådär.

Nu sitter jag och väntar in tolvslaget, hoppas jag har bättre tur denna gång. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar