NärKlockanStannar

Efter 11 timmars hårt arbete så var det extremt skönt när man äntligen kom hem. När klockan blev 03.00 i natt så stannade klockorna och det var bedrövligt frustrerande att glo på den stillastående klockan i en hel timme.
Jobbet i sig stavas rörigt, det var typ kaos i hela huset och vi tycker att en löpare skulle vara på sin plats för att kunna avlasta oss och rycka in på den avdelning där behovet är som störst. Kommer naturligtvis inte att ske, finns inga pengar till sånt utan det är bättre att vi sliter ut oss och att dom boende inte får den omvårdnad och trygghet dom behöver p.g.a. att en-två  stycken på varje avdelning tar ALL vår tid. Exakt ALL vår tid, utan en sekunds överdrift.

Nästa veckas långledighet känns därför väldigt välkomnande och ännu bättre när jag tittar i min kalender som är helt tom och ingenting alls inplanerat. Härligt! Kommer givetvis försöka umgås med Stella och Carlos, dom ger mig energi och kärlek för att orka.

Fick två mms från Emilie igår:

Hur gullig är inte den här bilden? Familjen var på lördagspromenad när Stella helt plötsligt och spontant går fram till Carlos, böjer sig ner och ger brorsan en puss på nosen! Jag dör!

 Den här då! Tror i och för sig att Stella inte behöver laddas. Hon är som en liten Duracellkanin, full fart. Precis som det ska vara när man är ett år och nyfiken på livet. Älskade lilla Stella vad jag längtar efter dig.

Snart söndagsmiddag, idag har jag gjort ett recept ur matkassen. Blir någon fläskytterfilehistoria, ser gott ut. Återkommer med bild och recension vid ett senare tillfälle.