EnDagTill

En stillsam, trist och ganska tråkig dag snart över. Har mestadels av dagen legat i schäslongen eller soffan och glott rätt ut i tomma intet.
Började att slå in lite julklappar men det gick inte så bra. Måste hitta några kartonger till vissa grejer. 
Var två svängar till brevlådan och en gång till soptunnan. Hade kanske varit bättre om jag kunnat kombinerat soptunnebesöket med ett utav brevlådebesöken, då hade jag sparat några steg.
Men det är lätt att vara efterklok och hjärnan har dessutom inte tänkt på snart fem veckor så man ska inte begära för mycket.

Förberedde middagen redan klockan 13.00 för att ha något att göra. Skalade och skar rotfrukter av olika sorter i lagom stora bitar som fick ligga i en bytta med vatten tills det var dags att kasta in dom i ugnen betydligt mycket senare. Slängde även ner en fläskytterfilé i marinad.
Fast allvarligt, fläskytterfilé, är det gott det?  Det blir alltid torrt och tråkigt trots jag använde termometer när jag helstekte den i ugnen. Som tur är den trista filén rena smalmaten, endast 1 propoints på 150 gram. Eller smartpoints som det nya programmet heter numera. Var väl tur det eftersom jag gofflade i mig en saffransbulle på eftermiddagen. För kännedom så fick jag inte ens i mig 150 gram av den trista filén.

Klockan 15.10 ringde Emilie, hon var på väg hem och frågade om jag ville komma och fika och äta en nybakad saffransbulle. Om jag ville. Även fast jag bestämt att jag skulle vara hemma hela dagen.
Stella sov när jag kom men vaknade efter en stund och jag tror hon blev lite förvånade när mormor gick in för att hämta henne. Glad var hon i alla fall! Hon är alltid glad!

Stannade bara en liten stund, ville hem till mina rotfrukter som kräver sin tid i ugnen. Fick senare två filmsnuttar på Stella in action. Dom hade klätt julgranen och Emilie beskrev det som cirkus de luxe. Haha! Stella plockade av kulor och glitter från granen och pyntade Carlos istället. Det hade jag velat sett. Carlos i glitter, gulligt och allt klär en skönhet.
Tror hon kommer bli militär när hon blir stor, på filmerna så står hon i Carlos Biabädd och viftar med lilla armen samtidigt som hon domderar högt och ljudligt på ett språk ingen förstår. Gullungen, undrar vad hon säger egentligen.

Lite långsamt på kvällarna numera, Rudolf somnar tidigt som alltid, så han har man ingen större glädje av.  Hårt jobb och tidiga mornar tar på den gamla slitna kroppen.
I kväll hade jag istället för Erika Gustav som tekompis. Erika flyttade till Solna i lördags och det blir lite ensamt och tyst. Men självklart så roligt för henne att hon äntligen hittat någonstans att bo. Kan inte var kul att återvända till barndomshemmet när man är vuxen och har flyttat ut en gång.
Satt och räknade ut att det är sjätte gången hon flyttar i vuxen ålder.  Det är den trista sanningen i andrahandslägenhetsvärlden. Men jäklars vad hon och Rudolf har blivit rutinerade flyttkarlar.
Hoppas verkligen hon får bo kvar i Solna nu, lägenheten var jättefin och läget helt perfekt.

Snart dags att sova. I morgon ska jag ta med mig Catta och åka till Wenngarn för att äta lunch. 

Det blir roligt och väldigt gott som alltid på Dammstugan.

Kolla vilken färgsymfoni! Polkabetor, rödbetor, potatis, gul paprika och massa morötter.

 Man kan ju inte bli annat än lycklig!