Det gick som jag trodde, halvdant och med ständig smärta. Jag pratar om min comeback på jobbet.
Som tur var så var det relativt lugnt, något enstaka orosmoln här och var. Satt och vilade så mycket jag kunde och kände mig dum att min snälla nattkompis fick ta all städning och klara sig utan min hjälp på hennes avdelning.
Detta känns inte okej tycker jag. Ska man jobba ska man jobba och inte sitta på arslet och gnälla över en elak hälsena anser jag. Kommer därför utstå två nätter till denna vecka, omöjligt med vikarier just nu på jobbet.
Sker det inga mirakel så blir det vila, soffläge och ny sjukskrivning från nästa vecka, det här funkar inte.
Är förbannat ledsen och framförallt livrädd att det kommer ta 4-6 månader att bli bra som både min läkare och google säger. Andra veckan i maj har jag ståplats i Globen, sex kvällar i rad, jag måste bli bra, finns inget annat.
Var i alla fall väldigt skönt att krypa ner i sängen i morse, men jag kunde inte sova p.g.a en satans vilovärk som kom tillbaka som ett brev på posten efter 10 timmar på jobbet.
Men en sak var kul i går kväll när jag svassade in på jobbet, jag mottogs med kramar och glada tillrop av mina fina kollegor. Sånt blir man glad över, tack rara ni.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar