Ewa Pettersson: Vi var på fest!

1 september 2013

Vi var på fest!

Ikväll har vi varit på fest! En överraskningsfest för Antonella, Jogges mamma som fyllde jämnt.
Så jämnt som jag fyllde för tre år sedan då jag hade min 50-årsfest. Hon fyllde i och för sig i onsdags men det var alltså i dag som den stora lurardagen var.
Festen ägde rum på Båtsällskapet Arkens festlokal i Kungsängen. En perfekt lokal, allt fanns och dessutom var utsikten fabulös!

Blev en superlyckad fest! Fast hon hade känt på sig att något var på G. Vi var ca 40 stycken glada festprissar som väntade och väntade på den något försenade leveransen av nybliven femtitaggare.
Men till slut så kom då Jogges pappa och hitflugna släktingar från Italien med Antonella och alla gäster skulle försöka vara tysta och utbrista i Jamåddullerar vid den storslagna entrén.

Emilie och Jogge hade fixat all mat, och det var såförjävlagott som vanligt när dom huserar i köksregionen! Dom kan dom! Kallmarinerad fläskfilé, potatissallad, tzatziki, hummus, tomatsalsa, oliver, italiensk korv och baguetter.
Oj, vad jag åt och oj, jag drack rödvin till också för helt plötsligt bestämde sig maken att han kunde köra....har aldrig hänt tidigare! Han drack läsk och jag fick i mig tre glas rödtjut, fast glasen var väldigt små skall tilläggas.

Emilies tårtor gjorde som vanligt succé. Och det var kul när Antonella skulle blåsa ut ljusen eftersom Paola och Emilie hade busat och köpt några ljus som tändes igen och igen och igen.
Alla skrattade, ett riktigt partytrick.
Sen sjöng vi Jamåddelerar på tre språk, svenska, spanska och italienska. Jag hängde bara med i den svenska versionen, men tänkte ett tag klämma i med Feliz Navidad, för den kan jag!
Det fyrfaldige hurraropen skedde som tur var bara på svenska så där hängde jag med. Var till och med klar lite innan dom andra....

Carlos skötte sig som vanligt exemplariskt, släppte kanske lite väl många fisar under själva middagen och jag såg många servetter som det viftades med under näsorna och såklart undrades det säkert vem som var som var pappan till dessa rediga rökare, men vi låtsades som ingenting!

När det var dags för salsan åkte vi hem, jag dansar ju mest jenka jag. Salsa föredrar jag att äta.
Nu kommer det bilder, och vet ni vad? Dom är i en salig oordning och dessutom klickbara.