Det passade väldigt bra att vi först åkte till Skåne för att hälsa på Eva och Åke för att några dagar senare ta avstickare till Borgholm på hemvägen när vi ändå var på rull.
Var inte det lättaste att hitta lediga hotellrum i Borgholm mitt i semestertider. Men jag är oerhört nöjd att jag hittade Drottning Victorias Hotell och Vilohem. 5 minuters promenad till slottsruinen, perfekt.
Som den royalist jag är så trivdes jag som fisken i vattnet från första stund. Väggarna var vackert prydda med enbart kungligheter. Rudolf höll på att kräkas medans jag blev alldeles till mig.
Prinsessan Victoria och Prins Daniel har till och med bott på hotellet. Sug på den ni!
Hela stället ingav ett sånt fantastiskt lugnt, skönt, och stilla intryck. Här fanns det inga högljudda människor, alla pratade i normal samtalston, ingen skränig musik och det fanns ej heller några tv-apparater.
Det VAR verkligen ett vilohem. Personalen var supertrevliga! Det serverades halvfemfika i bersån och även konsertbubbel med croissant på verandan dom kvällar det var konserter i slottsruinen.
Tror inte vi bodde i samma rum som kronprinsparet, vi bodde i Röda Villan som låg mysigt bland blommor och fruktträd i den lummiga trädgården.
Frukosten var top notch. Gillade den lilla vackra prinsesskronan så mycket att jag köpte med mig en hem som souvernir.
Under frukosten spelades det lugn, avkopplande musik ur högtalarna. Personalen nynnade hemtrevligt med och småpratade med sina gäster på ett avslappnande sätt.
Vi hittade en lurvig höna med sina 15! kycklingar i trädgården.
Överallt i den vackra trädgården fanns det små mysiga sittgrupper där man kunde äta sin frukost eller dricka sitt eftermiddagskaffe.
Naturligtvis fanns det en rondell framför huset. Jag som alltid har önskat att ha en rondell framför mitt hus. Tyvärr så är det omöjligt men jag tycker det är så fint!
Lite otäcka dockor, hrrmmm!
Det var i allra högsta grad ett vilohem och jag kan verkligen rekommendera stället till alla er som behöver koppla av och vila. En perfekt plats för återhämtning.
Lördagen ägnades åt att besöka loppisar och ett lantbruksmuseum som jag googlat fram. Visste att det skulle finnas veteranmoppar där så Rudolf fick se något roligt istället för alla prinsessor och kungar på hotellets väggar som han inte direkt hoppade jämnfota av glädje av.
Maken var som tokig, shoppade loss som attan. Köpte sig bl.a en moppeväska från 1800 kallt.
En Bajentröja till Alessia, ett litet Höganäskrus och nya salladsbestick var några av grejerna vi fyndade. Bajentröjan uppskattades dock inte av Alessias föräldrar. Efter fem loppisar var jag tvungen att sätta stopp, nu fick det räcka. Herregud vad han gick igång på just loppisar. Trodde jag aldrig.
Tänk att jag har haft en sådan här gammal fin bubbla en gång i tiden
Borgholms Slottsruin. Jag tillbringade alla mina somrar på Öland när jag växte upp. Bodde på samma camping i samma husvagn med samma grannar från bl.a Krokek. Mamma plockade jordgubbar om dagarna medans pappa mest vilade och lekte med våran hund Buster och tjittjattade med andra. Jag och Owe hade massor med kompisar på campingen och vi badade mest hela dagarna. Varje år gjorde vi samma utflykter.
Vi åkte till Ottenby och gick upp i fyren Långe Jan, vi åkte till Köpingsvik för där hade dom god mjukglass, vi åkte till slottsruinen och Solliden i hopp om att få se kungen, vi handlade Cuba Cola i Färjestaden och besökte Allvaret för att se på alla blommor och väderkvarnar. Och sen så var vi också några gånger varje sommar till Borgholm för att handla och kanske om man hade tur få äta en mosbricka inhandlad på torgets korvkiosk.
En grej jag minns var att det regnade aldrig på Öland på 70-talet och att pappa alltid ville köra på natten för det var minst trafik då. Skitjobbigt att försöka samsas i baksätet med en jobbig brorsa i hopp om att få kunna sova åtminstone lite grann. Var för fasen jetlagad när man på morgonkvisten anlände till campingen.
Vad jag minns av slottsruinen när jag var liten var att den var gigantisk. Därför blev jag full i skratt nu när vi var där, den var så liten.
Vi dricker god hallonsaft medans vi väntade på att få oss en nostalgitripp som hette duga.
Glenmark Eriksson Strömstedt! Var galet bra och medelåldern på publiken var runt 47 år skulle jag tro.
Det var ett himla drag på hela publiken, tror att alla kunde varenda text åtminstone halvbra. Vi ville inte gå hem när det var slut. Men jag var totalt färdig i nacken efter att ha stått i flera timmar, mådde riktigt dåligt ett tag där och trodde först att jag skulle vara tvungen att gå hem till Vilohemmet igen. Men jag höll ut, satte mig ner på en sten för att samla kraft.
På söndagen efter frukost bland prinsesskronor, frukt, gott bröd, havregrynsgröt, kaffe och rar personal m.m så skrev jag in Hjorteds Mopedmuseum på Iphonens GPS.
Ett par timmar senare, exakt 11.00 när museumet öppnade var vi framme. Och genast på en gång så förstod jag att det här kommer ta en stund. Han som ägde hela stället med massor med moppar och Rudolf hade mycket att prata om.
Oj, vad det var kul att höra deras diskussioner, analyser, problemlösningar m.m. Hela besöket avslutades 2,5 timme senare med att Rudolf köpt sig sin fjärde veteranmoppe.
Han var som ett barn på julafton parveln, kul att se honom glad. Det blev en resa till veckan efter för att hämta hem klenoden, men det visste ni redan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar