BajsPiggelinPussarOchLyckligMormor

Dagen har jag ägnat mig åt att vila upp mig och samlat styrka och energi hos mina tre små gullfisar.
Carlos, Stella och jag gick en liten sväng ner till lekparken. Stella var glad, Carlos var glad och jag var såklart också glad att få ha dessa små ljuvliga varelser omkring mig. Tänka på något annat och för en liten stund glömma att jag har ont.
Stella vet att jag inte mår så bra. Hon är försiktig och frågar om jag har ont i nacken. När jag säger att jag har det så säger hon att hon också har ont i båda sina nackar, hon har alltså två nackar som besvärar henne. Pluttan ❤

I lekparken träffade vi på tre pojkar, alla bröder berättade den äldsta som verkade vara den vassaste kniven i brödraskaran på 4, 6 och 8 år. Dom två yngsta var mest intresserade av Carlos och frågade minst 20 gånger vad han hette och om dom fick klappa. Den äldsta lekte jättebra med Stella och hjälpte henne att komma upp på en gunggrej som fanns där. Han var så snäll och berättade att han var så less på sina jobbiga småbröder och skulle hellre vilja ha en lillasyster.

Den yngsta sa att han gillade bajskorvar och då skrattade Stella högt och sa att hon också gillade bajskorvar, ja herregud sen var kissåbajspratet igång.

Sen länsade vi frysen och hittade på en och två Piggelin och lite annat gott. Vi satt på balkongen och Stella pratade på, hon babblar i ett. Märks vilka hon har ärvt sina pratgener av.

 Hann även med att åka hiss, handla till mamma, fika, lyssna på gnäll och visa bilder från bröllopet innan det var dags att åka hemåt och förbereda middagen.

 

Dagens middag var Viktväktarnas supergoda, snabba och enkla tonfiskpasta. Fick lite feeling och korkade upp en liten italienarna bara så där en tisdagskväll.

Gustav fick smaka tonfisk som vi hade sparat åt honom. Rudolf håller inte på att somna, det ser bara ut så. Kvällen ägnades åt att vi tittade på Allsången från Skansen, drack kaffe och vi hann även med att klicka hem Stellas 3-årspresent, whoop whoop! Barnet fyller ju för sjutton 3 år om knappt en månad, hur gick det till? Jag har alltså varit den lyckligaste mormodern i världen i snart 3 år, crazy! Och nu är presenten hemklickad, betald och på väg. Framförhållning är mitt signum eller inte....