HelgenVarBra

Redan söndag och därmed slut på vilodagarna. Kommande vecka arbetar jag fem nätter med reservation om vad farbror doktorn anser om mina krämpor på fredagens besök på Sofiahemmet.

I går så sov jag jättelänge efter tredje nattens arbete. Himla skönt när husse i huset agerar betjänt till Gustav, vilket betyder att jag får sova helt ostört och länge.
På kvällen åkte jag till mina gullfisar för att barnvakta. Emilie och Jogge var bortbjudna och jag tackade ja på förfrågan om att barnvakta.
Stella var bara vaken högst en kvart efter päronen åkt innan det blev dags för nattning. Hon hade inte sovit något på eftermiddagen och var ganska så trött gullungen.
Härligt med nattbestyr. Tandborstning, tvätt i handfatet (läs: roligt att stänka i handfatet), blöjbyte och pyjamasval.
Sen lite ersättning som intogs med enhandsfattning lite nonchalant halvliggande i sitt lilla hus uppallad av mysiga kuddar. Hon drog för säkerhets skull zebrafilten lite över benen. Sen tacktack, godnattpussar, napp i munnen, zebrasnussen i handen och i säng. Blev tyst omgående, hon tvärsomnade på direkten och Carlos och jag kunde krypa upp i soffan och mysa.

Vi somnade visst till någon timme för helt plötsligt var klockan 20.00. Ganska skönt att powernappa med en snarkande fralla i knävecken.

Idag tog jag sovmorgon, har svårt att komma upp tidigt och jag har aldrig fattat grejen varför man ska kliva upp i ottan när det står ledigt i kalendern. Speciellt när man inte har något planerat för dagen. Rudolf tycker förstås tvärtom, det gör han alltid, tycker tvärtom än vad jag tycker.

Han tycker man ska gå upp tidigt så man hinner med en massa under dagen. Mmm, eller hur?!
Han går visserligen upp vid 6-7 på helgerna för att sedan gå raka vägen till soffan och sova till 11.00 minst. Kallar inte jag att ta vara på dagen.
Men inte surar jag för det, han om någon behöver all vila han kan få med sina arbetstider, hårt arbete och ständig telefonpassning. Men jag tycker det är kul att han säger att han "går upp" klockan 6 på helgerna.

Lilla familjen Gomez-Pettersson kom och hälsade på oss på eftermiddagen. Carlos blev glad över att brasan var igång och Stella gick likt Ove i En man som heter Ove sin inspektionsrunda och scannade av om det fanns något nytt skojigt att pilla på. Vi hittade Mimmi, Emilies docka som hon fick när hon var exakt lika gammal som Stella är nu. Mimmi och Emilie var ett oskiljaktigt par länge, länge.
Stella var kanske lite skeptiskt inställd till en början och sa "OJ" med stor inlevelse som lätt skulle platsa på vilken teaterscen som helst när hon pillade på Mimmis ögon. Men sen så blev det kramar av den 30 år gamla dockan som har en frisyr som man kan tro att hon fått en och annan elchock i sina dagar.
När dom åkte hem skulle Mimmi förstås med hem och Stella sa faktiskt Mimmi, så gulligt. Hoppas nu bara att hon är snäll mot Mimmi och inte rycker av henne ögonfransarna eller något liknande. Just det, hon har bara ögonfransar på ett öga...det var någon annan klåfingrig liten typ som ryckte dom long time ago.

Såpbubblor! Det var spännande....

Tömde kameran och hittade en flugbeklädd Carlos från juldagen. Fin kille va?