JagIgen

Efter nästan två dagars frånvaro från bloggen är jag tillbaka med en liten update från sjukstugan. För om inte tassens dumheter vore nog så har jag även drabbats av en förkylning. Jag som aldrig är förkyld! Snoret rinner, halsen kliar och jag hostar på nätterna. Gör inget att jag hostar på nätterna, jag kan ändå inte sova. Finns mycket att grubbla på och jag har många världsproblem som jag måste lösa.

Idag har jag bara varit inne. Fick fint frallbesök mitt på dagen. En fralla som parkerade sig framför brasan och låg sen kvar där näst intill orörlig i ett par timmar medans hans övriga familj roade sig i simhallen. Vi hann förstås med det obligatoriska godisregnet som vi alltid har hemma hos mormor.
(Skoja Jogge)
Stella hade såklart tyckt det varit superroligt i simhallen. Hoppas det blir fler gånger, det är bra att öva på vattenvanan så hon inte blir som mormor. Livrädd att drunkna vid minsta kontakt med vatten.

I går fick jag med mig nästan hela familjen till Wenngarn. Rudolf vägrade att besöka arbetsplatsen på ledig dag och Erika hade nog velat men en deadline på en C-uppsats var viktigare.
Stella hälsade med glädjetjut på jättebocken framför slottet. En jättebock som morfar släpade hem från Norrtälje redan förra julen. Inte riktigt i samma storleksklass som Gävlebocken men väl en redig doning ändå.

Hon börjar bli lite restaurangvan nu lilla Fröken Gomez.  Menyn lästes noggrant, det pekades, tjittjattades, charmade serveringspersonalen och övriga gäster och sen förstås så skålades det hej vilt.

Stella första egna pizza (men säkert inte den sista) slank ner med orden mmmmmmm och förnöjda smackljud. En hel Denise barnpizza åt hon, herregud! Samt en halv tallrik pizzasallad innan. 

Hoppas hennes matglädje fortsätter, jobbigt med barn som matvägrar eller bara äter vissa saker.

Mätta och belåtna lämnade vi vackra Wenngarn för denna gången och åkte hemåt. Men känner ni mig rätt så är jag där inom kort igen, älskar stället!