I morse undrade jag varför jag i helve....över huvudet taget ska bege mig ut på resa. Vaknade 05.30 av att jag knappt kunde andas, min slemhosta satt som en propp i halsen och innan jag hade hunnit harkla/hosta upp den godbiten så tänkte jag: Aha, är det så här det känns att kvävas....usch!
Sen var det kört med den fortsatta sömnen, började grubbla, tankarna snurrade. Tänkte på om det skulle bli en tsunami på Kap Verde, vart springer vi då? Finns inga höga berg, hus eller elektrisk ljus knappt.
Tänk om vi blir allvarligt sjuka, finns tydligen inget sjukhus på ön.
Längtan efter mina barn och barnbarn och Gustav, hur ska jag klara mig...en hel vecka! Skulle räckt med tre dagar, högst.
Blev inte bättre av jag läste på aftonbladet.se att det varit en flygplanskollision på Arlanda i morse, av den mindre typen. Vad bra, då blir det väl en av den större typen i morgonbitti då. Krasch!
Men det värsta av allt...det finns inget wifi! Fattar ni vad det betyder för mig som har en släng av internetberoende. En vecka utan någon som helst kontakt med omvärlden, fruktansvärt. Går det?
Men sen blev jag något lite lugnare när jag klev upp och surfade runt lite....det finns wifi, knapphändig både i hotellets reception mot avgift och sen tydligen på ett torg i byhålan där alla typ står med sina smartphones och surfplattor. Tydligen ska man stå i ett hörn på den vänstra sidan av torget för att det ska fungera bäst. Perfekt, där kommer ni hitta mig....placerar Rudolf i en stol i närmsta intilliggande bar.
Kan i och för sig vara bra med lite rehab..haha!
Byter detta klimat....... ............mot detta!
Som sagt, det var allt från mig på en vecka. Kommer hem natten till nästa fredag om jag överlever.
Har en teori om min oro, har med åldern att göra. Har aldrig varit den oroliga typen förut. Min nya roll som mormor spelar förstås också in. En vecka utan världens mest underbara barn.....puh!
HEJDÅHEJDÅHEJDÅHEJDÅ
Wish me luck!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar