10 mars 2016

DetKommerBliBraCarlos


I går kväll åkte jag en snabbis till mina gullfisar. Stella var sjövild och höll hov i badet. Hon gillar att bada, hälla vatten och plaska.


 Sov som en kratta och räknade snabbt ut när alarmet ringde klockan 6.02 att jag sovit minimalt. Endast två timmar gjorde mig till en lagom pigg mormor när jag kom för att vara hos Stella och sedan lämna henne på förskolan klockan 8.30. Kanske var därför som jag körde vilse och missade att ta vänster i rondellen vid Lidl. Blev en extrasväng fram till Cooprondellen och strax var vi på rätt väg igen.
Lämningen gick galant, hon gick glatt in till sina kompisar och pussade mormor hejdå. Härliga barn!


Anledningen att jag hjälpte till och lämna Stella på förskolan var att Emilie och Jogge skulle lämna Carlos hos veterinären för en operation. En nödvändig och ganska akut operation eftersom det faktiskt var fara för hans liv. Vi vet alla vilket problem dessa raser (och flera andra trubbnosiga raser förstås) har med andningen. Och det är så fruktansvärt ledsamt att han nu när han blivit tre år fått stora problem med just detta.
Nu håller vi tummarna att läkningen går snabbt. Carlos kommer få en helt annan livsglädje nu när han inte behöver kämpa varje andetag för att få luft. Kanske orkar han leka lite mera också.
Den här dagen har varit hemsk, har inte kunnat tänka på annat än min lilla kille där han låg på operationsbordet.

Men allting gick bra, han hade reagerat starkt på morfinet och var rejält drogad när Emilie och Jogge hämtade honom ett antal timmar senare.
Nu blir det konvalescens hos mormor, han ska vila, bli smärtlindrad, inte gå långa promenader, lära sig äta och andas på ett nytt sätt. Längtar så efter att få pussa på honom. 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar