17 mars 2016

FullPatteIdag


 I går så blev det ofrivillig frånvaro här på bloggen. Hade tänkt mig på ett inlägg innan jag kröp i säng men fick rycka ut till Carlos ytterligare en gång.
Stella blev nämligen sjuk, en riktigt otäck hosta och Emilie och Jogge blev såklart oroliga och ville till sjukhus med henne för att kolla upp så det inte var något farligt.
Det lät precis som när Emilie hade falsk krupp när hon var i samma ålder, hon hade jämt det. Och det var lika skrämmande varje gång.

Men efter en timme så lugnade det ner sig som tur var, dom stod med henne insvept i en filt  vid den öppna balkongdörren.
Jag behövde därmed inte passa den andra lilla fyrbenta sjuklingen utan åkte hem och stöp i säng.

 

Det var förstår inte bara föräldrarna och mormor som blev oroliga och rädda när Stella lät så "konstigt" och var så ledsen när hon hostade, Carlos blev ledsen han med och gick och satte sig i Stella lilla hus.
Statusen på honom en vecka efter operationen är väldigt bra. Tycker efter att ha tillbringat tre hela dagar med honom är att han är nästan som vanligt. Han har slutat dreglat, droppar inte vatten ur munnen i halva huset efter han druckit, kommer inget vitt livsfarligt skum ur näsborrarna heller. Han låter mycket mindre när han sover, nästan inget alls. Bara ätandet kvar då, han måste lära sig att äta försiktigt för att slippa riskera att sätta i halsen.
Han vill gå långa promenader och blir sur när jag vänder efter en liten liten bit. Efter 10 dagar så får han gå vanliga långrundor igen. Håll ut Carlos, du är så duktig!


Bästa bilden ever! Fick den här av nonna Antonella (nonna=farmor/mormor på italienska) Stella säger nonna till Antonella och mojmoj till mig. Gulligt!
Här äter hon pappa Jogges kåjjvv stroganoff, hon hade visst badat innan. Haha!

I morse åkte jag tillbaka för att passa båda två i ett par timmar. Emilie skulle besikta bilen och sen var hon på jobbet för att hämta lite grejer för att kunna jobba hemifrån idag när Stella var sjuk. Fast hon var så mycket bättre idag som tur var.
Det märks att man inte är någon ungdom längre, det var full fart HELA tiden på det barnet! Herregud, vilken aktiv ettochetthalvtåring hon är, var mina barn så där??? Glömmer man så fort?
Såklart fantastiskt roligt men puuuh, lite jobbigt utan för den delen klaga. Speciellt när man inte är helt hundra själv.

Nu är jag nyduschad och väntar ivrigt på Rudolf som slutar 13.00 idag. Vi ska hoppa på pendeln och ha en heldag med övernattning i stan. Vi ska se och njuta av Niklas Strömstedt på Börsen, äta en trerätters 80-talsmeny och dricka färgglada drinkar. 

Erika kommer hem och passar upp på Gustav, tur att vi har henne som stand in när ordinarie betjänter är ute på röj.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar