Just nu är det reklamavbrott i Johan Falkfilmen och jag kastar mig in här. Rudolf har lagt sig för länge sedan så det är bara jag och Gustav som myser i soffan.
Denna annandag har gått snabbt och jag har inte gjort så mycket, mest tagit det lugnt.
Vi var och hälsade på lilla farfar på Norrgården, han blev så glad att se oss och vi stannade en bra stund.
Tycker han ser mycket piggare ut nu än sen jag såg honom sist. Är dock fortfarande väldigt svårt, eller snarare omöjligt att försöka förstå vad han säger. Stackars lilla farfar, han kämpar, försöker och viftar i hopp om att vi ska förstå vad han menar. Men idag var det svårt, det var något han ville men vi förstod inte. Vi provade med allt men han ruskade nekande på huvudet gång på gång, fy fasen vad det måste vara frustrerande för honom..att inte kunna göra sig förstådd.
Men allvarligt Norrgården...skulle det inte kunna få vara en aningens mera hemtrevligt?
Långa, spikraka, smala ödsliga korridorer? Just så som man inte ska bygga ett äldre/demensboende.
Kalt på väggarna, institutionskänsla, kalla färger, trist och tråkigt. Här blir det bakläxa Sundman.
Vad hände med hemkänslan, vikten av att känna igen sig, vackra igenkännande tavlor och annat som dom boende kan minnas, blommor, gröna växter listan kan göras lång. Som tur är vet jag att farfar trivs, personalen är super och det är såklart huvudsaken.
Jag är nog mest en smula yrkesskadad efter dryga 30 år inom äldreomsorgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar