3 oktober 2014

TraumaPåJärva


 Erika har valt skor själv idag.

 Redan sen eftermiddag och jag har som ni märker inte ägnat mig åt denna lilla blogg nämnvärt.
Har inte så mycket att förtälja mer än att denna dag hittills har pinnat på som alla andra fredagar. Handlade med mamma också det som vanligt.  
Ingen idé att skriva hur det gick, det vet ni redan, är ju samma tjat vareviga fredag om detta äventyr.

Skjutsat Erika till vårdcentralen i Kungsängen också. Hon opererade sin högertass i går på Järva Närakut och om den händelsen skulle jag kunna skriva ett helt inlägg. Orkar inte! Men jag börjar bli orolig... hur står det till med den svenska sjukvården?

Läkaren (och även all annan personal) hade varit otrevlig och fruktansvärt arrogant. När sitter man upp om man ska få en tå opererad? Varför informerar inte läkaren att nu kommer jag ge dig två bedövningssprutor? Neej, här köttar han bara snabbt in två sprutor utan förvarning och kör igång med karvandet direkt utan att ens fråga om det gör ont. Ett glas vatten vid svimningskänslan ingick ej heller i priset när Erika bad om det när hon började kallsvettas och var nära att svimma av smärta och läkarens hårda handlag...........
"nu har du ju lagt dig ner och då blir det svårt att dricka vatten"  Ej heller något stöd från den sjuksköterska som hantlangade slaktaren.
På två röda var det över sen kunde hon gå hem utan att någon ens frågade hur hon mådde. 
Jävligt oproffsigt Järva! Skärpning i alla avseenden men främst i medmänsklighet och information.

Vid dagens omläggning på Kungsängens färgglada vårdcentral fick hon som tur var träffa en trevlig distriktssköterska, det finns hopp alltså om sympatiska människor inom vården.

Nu återstår endast ett par timmar tills jag ska åka till jobbet. En bytesnatt på schemat som gör mig ledig när jag ska till Ullared i november, perfekt.
På dessa timmar är planen att hinna äta middag och ta ett varv till Stella och Carlos. Emilie vill ha borrhjälp av Rudolf för att få upp sina gardiner och jag följer mer än gärna med. Tar varje chans jag får att få umgås med mina barnbarn. Älskar dom!


 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar