12 januari 2015

ÄntligenVardag



Idag tänkte jag först sittstrejka, vägrade att kliva utanför dörren. Men sen tog jag mig en titt i kylskåpet och insåg att en handling var på sin plats.
Även nyckeln till Brunnagården skulle återlämnas så det var bara att ge sig ut i den 6 gradiga bistra minuskylan och onödig skitsnö som fullkomligt vräkte ner.

Tänkte till och handlade så vi klarar oss till fredag vilket i klartext betyder att jag inte behöver sticka ut näsan utanför dörren mer än nödvändigt. Som t.ex att jag måste ta mig till och från jobbet.
Funderade ett tag på om jag kunde jobba hemifrån istället men kom på att det hade blivit extremt krångligt och framförallt trångt.
Någon liten boende hade jag nog kunnat klämt in i någon extrasäng men dom andra nio på avdelningen då?

Det är bara att gaska upp sig och dra i väg om ett par timmar. Hoppas på regn och plusgrader så det blir barmark igen. Funderar stark på att strunta i sommarsemestern i år och ta hela januari 2016 i Spanien i stället.

Tog mig även en sväng till dom jag gillar allra mest, mina glädjespridare, mina små hjärtan, mina små barnbarn som jag älskar så det gör ont.
Carlos blev så glad! Vi lekte och tuggade ben och sen frågade jag om han ville komma till mig på torsdag och mysa framför brasan...bara han, inte lillasyster. Han ska få en heldag med mormor och bli bortskämd med dom tre G:na...Gull, Gos och Godis. Det ville han!

När Stella vaknade så övergick gullandet från hund till bebis och som alltid bara skrattade hon och var glad. Jag gav henne ersättning, bytte blöja under skönsång. Hon ler med hela ansiktet, hela tiden. Fattar inte hur nöjd man kan vara? Mormors gener?

Efter att ha fått denna energikick av kärlek och positivt tänkande åkte jag vidare i halkan till mamma.
Och hur det gick där vet ni redan.....










Inga kommentarer:

Skicka en kommentar