Mina finaste smågrisar

Idag är jag less, less på ryggen som inte pallar lite blåbärsplockning och picknick sittande på marken.
Har ont, är stel och benen hänger inte med riktigt.  Som alltid dagen efter jag suttit platt på marken. Att jag inte lär mig, men till skogen är det inte så lätt att bära med sig en ihopfällbar stol.
Men på lördagens Diggiloo där vi har picknickplatser i gröngräset brukar jag senaste åren alltid ha egen stol med mig, så även i år!
Är det ett ålderstecken månntro?
 

Så här såg vi ut för två år sen i Ulriksdals Slottsträdgård. Jag i grön stol med hål för vinglas och flickorna på marken. Kul hade vi, som alltid när vi är på Diggilo!

Trots ryggpaj så släpade jag  mig ändå ut på en PW i morse innan frukost, trodde att jag skulle bli bättre men det gick trögt. Samma sträcka som jag brukar gå på 45 minuter tog 55 minuter.

Ska därför ägna mig åt stillsamma aktiviteter idag såsom vila. (Som om jag inte gör det varje dag?!)

Gustav verkar inte helt hundra han heller, han kräks. Inte en gång utan flera gånger. Vill helst att han gör det ute, så jag mer eller mindre tvingade ut han nyss. Elaka mamma!

Har roat mig med att titta på kort, gamla papperskopior och jag blir nostalgisk.  Önskar jag kunde vrida klockan tillbaka, många varv.
Tänk hur lyckligt lottat jag är som fått dessa två underverk!  Det är det bästa jag åstadkommit i mitt liv. Lätt som en plätt att vara förälder åt såna praktexemplar.
Dom var aldrig sura, aldrig griniga, aldrig osams, alltid glada!
Oj, vad vi hade roligt!
 Och fortfarande vid vuxen ålder så är dom lika söta, rara, gulliga, snälla och sällan sura.


Hittade några fina bilder som jag fotat av.

  Emilies högerben växte ut senare under hösten.

 Pappa Rudolf med pannlugg och mustasch, Emilie lyssnar spänt på Totteboken. Totte var en favorit!

 Skara Sommarland, eller var det Fårups Sommarland i Danmark?

Vi har nog varit på varenda sommarland i hela Sverige och en del i Danmark.

 Ringdans med mormor på Öland -87

 Erika fyller 4 år och som alltid hade jag gjort en tågtårta som var vida känd över halva socken.....

 Två fnisstjejer i furutrappen från 80-talet. All furu håller numera på att saneras i Pettssonska.

 Lika klädda, inte ofta dom var det. Men här på väg till midsommarfirande.

Pepparkaksbak

 Erika på dagis, som det hette på den tiden.  Nu heter det visst FÖRSKOLA. Här har vi firat lucia och festar med grötmiddag efteråt.

En 10-månaders glad (som alltid) Erika har upptäckt att krypa är ett bra sätt att ta sig framåt på.