Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder, den meningen har väl alla hört till leda. Idag visade det sig att det skulle vara så rätt, om man nu inte redan hade greppat det.
Emilie ringde på förmiddagen, hon var lite racklig och ville komma och hälsa på med Carlos.
Vi bestämde oss för att ta en stilla promenad i spåret vid Lejondal. Sagt och gjort, vi åkte vi iväg och det duggade lite från skyn men jaja, vi kommer ju ändå gå i skogen då blir vi inte blöta.........
ELLER HUR?
Regnet tilltog i omfattning när vi gått en stund och efter ett tag fullkomligt öste ner och såklart hade vi varken gummistövlar eller regnkläder utan jag hade en fleecetröja och jeans och Emilie typ vanliga träningskläder.
Tror aldrig i hela mitt liv att jag varit så dyngsur någongång, jag var blöt inpå kroppen och det rann vatten om denna jävla fleecetröja. I gympaskorna sipprade det frisk mellan tårna. Till slut skrattade vi bara åt eländet.
Carlos var superduktig trots regnet som han hatar. Han gick på som sjutton och tramsade inte en endaste gång. Satte sig under någon gran ibland och tittade på oss precis som om vi var tokiga.
På upploppet hade han väldigt bråttom till bilen igen...lilla killen. Hans päls såg ut som en igelkotts ungerfär...alldeles taggig.
Vi klädde av oss i hallen, torkade oss och jag slängde in Emilies kläder i tumlaren. Hon hade ju inget ombyte här. Carlos tokfrös och vi torkade honom noggrannt och svepte in fryslorten i hans filt...sen sov han i soffan, länge!
Mitt hår är fortfarande blött och säkert Carlos päls också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar