Har varit glest om dom, men det har inte funnits så mycket att orda om.
Tills i kväll då Erika och jag åkte med ett gäng rabarber under armen för att hälsa på våran finaste lilla Carlos......ja, såklart hans föräldrar också. Dom är ganska söta dom med.
Emilie skulle bjussa på rabarberpaj och vi lekte med lilla sötnosen medans den stod ugnen. Tänk att han har växt så det knakar på dom här fem dagarna jag inte sett honom. Tror Carlos blev glad att se oss, han somnade tryggt i mitt knä med lilla nosen inborrad i mitt armveck, som alltid när han sover i min famn. (Kul att Ipaden hittar egna ord, sista meningen skrev han: med lilla nosen inbeordrad i armékåren.....)
Älskade lilla vän vad jag tycker om dig! Skulle kunna ta ner månen för din skull!
Rabarberpajen smakade ljuvligt och jag fick i mig två koppar gott italienskt kaffe från espressomaskinen. Eller expressomaskinen som Rolf skulle skrivit om han varit bloggare.
Nu strax dags för sömn. Känner mig trött och med lite lätt ledvärk, kan det vara väderomslag på gång månntro? Det känner jag alltid av, precis som min gamla mormor Engla Linnea.
Godnatt på er, mer av mig eventuellt i morgon. Man kan aldrig vara säker!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar