Så har Erika och Fredrik nått slutdestination på sin långresa. Dom landade på Arlanda 20 minuter före utsatt tid, piloten måste flaxat ordentligt med vingarna eller så kanske det var nedförsbacke, medvind och en väldigt kissnödig pilot som gjorde restiden kortare. Vad vet jag? Känns dumt att spekulera i men klart man undrar.
Dom satt söta där och väntade på mej och Åsa när vi blada in. Kramkalas följdes av 20 frågor.
Sen blev det mer kramar, denna gång avskedskramar till Åsa som skulle ta rulltrappan 1 trappa upp för att påbörja sin hemresa till USA, Connecticut,Groton,Murhys Dr 71.
När vi kom hem fick Erika ett måttligt roat mottagande av Gustav som mest tycktes vara intresserad av att få komma in och äta.
Men efter några tuggor torrfoder blev han lite mer intresserad och började buffa på henne.
Nu vilar sötnosen lite, hon är förstås drabbad av jet-lag. Hennes tid är 6 timmar före så det är kväll nu i hennes tideräkning.
Själv så är jag lite halvskraj just nu. Det åskar och blixtrar ordentligt. Och det vet ni ju att jag inte gillar.
Hoppas ni har det bra
Hörs senare...kanske
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar