Resa mot hemligt mål

Då var vi hemma igen efter en spännande dag med både picknick och outforskade marker på programmet.

Min rara man slängde snabb och rutinerat ihop en liten lunch bestående av: Gravad lax i små rullar, färskpotatis blandat med rödlök, rädisor, dill, sparris m.m. Till detta en vinegrätt gjord av dijonsenap, olja och vinäger. Vi stannade på Vivo och köpte en baguette.

Men innan vi fick avnjuta denna delikata lunch så stannade vi till i Grillby antiklada. Oj, vad mycket saker! Fina, gamla möbler, koppar, porslin allt möjligt i massor och till ganska bra priser.På bilden står Rolf och inspekterar gamla verktyg från den gamla goda tiden då "Ja var ja och nej var nej och fikus fortfarande var en blomma"

Vi köpte inget men det var nära att jag köpte en sån där gammal plättlagg man lägger direkt på plattan. Skulle passa fint på våran vedspis. Ångrar mej lite. Blir nog garanterat ett till besök där!

Nu gick den spännande, hemliga färden vidare......Rätt som det var så var vi i Sveriges närmaste stad. Vi dukade upp vår picknick på en parkbänk längs kajen i gästhamnen. Enköpings lokala byfånar som hade vägarna förbi beundrade oss (eller maten kanske?) med tindrande ögon!

Eftersom vi inte hade något kaffe med oss, lite orutinerat kan tyckas men vi hade ingen termos den var i båten, så gick vi sedan och fikade på Hamnmagasinet 30 meter bort.

Jag gillade verkligen deras slogan som satt över kassan...lyssna på de här:

"Våga le mot en främling" Det var väl fint? Nähe, inte det!

På vägen hem stannade vi till på systembolaget i Bålsta. Rolf hade, stackarn bara fulöl hemma.

När vi landade på Ginstvägen möttes vi av en uttråkad, jamig kisse som undrade var vi hade varit hela dagen. Och då sa jag till Gustav att han skulle få läsa min blogg senare.

Snart dags för martini i schäslongen.

Och du.....glöm inte....våga le mot en främling!