11 september 2009

3 glas vitt,ingen dans!











Nu är jag hemma igen efter en trevlig helkväll med blandat kompott när det gäller partypolarna. Jag kan säga så här att det var nästan jämna par och det hade ju varit jäkligt bra till dansen. Men nu blev det ingen dans för alla dom fem som var av det manliga könet somnade tidigt!

Lite halvdåligt kan tyckas. Men med tanke på deras ålder förstod jag att dom somnade.
Vi som slog runt hos Marie var i stigande ålder:



  • Eneas, 3 veckor
  • Theo, 2 och ett halvt år
  • Edwin, 3 år snart

  • Oscar, 10 år

  • Anthon, 12 år

  • Camilla, 33 år tror jag, kan var plus eller minus några år

  • Pavlina, ungefär som Camilla

  • Marie, 34 och ett halvt år
  • Nina, ingen aning typ 35 år kanske

  • Monica, 46 år

  • JAG...........Ewa-Maria Pettersson född Persson, 49 år och 3 månader!

Marie bjöd storslaget som alltid. Det var räkor, ostar, lite korvar, goda röror, vindruvor, kex, vittellerrött, soda stream vatten.

Småbarnsföräldrarna bröt upp ungefär samtidigt som jag gick loss på Brieosten, runt 21.00.

Nu var det bara vi gamlingar kvar. Monica, jag och så Marie förstås men det var ju hennes hus vi var i. Så det hade känts lite märkligt om hon hade gått.

Tiden går fort när man har roligt och helt plötsligt var det dag att börja planera sin bussresa hem.

Jag säger bara det...SL,SL,SL vilken utomordentlig service! Jag blev hämtat klockan 00.30 på Textilvägen av en lååååång, röd, fin buss med en kvinnlig chaufför som hälsade artigt Gokväll!

Åkte HELT ENSAM i den fina välvårdade bussen med rejält benutrymme ända hem till Rosenlundsvägen där jag anlände 01.01.

Tack och hej då sa den trevliga chauffören när jag klev av och lämnade henne alldeles själv i bussen.

En buss bara för mej, det kallar jag service. Eller så var det så jäkla enkelt att ingen annan i denna kommun var speciellt busssugen klockan halv ett en torsdagnatt. Who knows?

Klockan tickar på och också mitt innehållsrika liv, jag hör hur min lilla bumsebjörn snarkar så hissgardinen fladdrar i orkanstyrka likt en färd över Björkfjärden med M/S Nari en midsommardag då jöstaken löpte amok och jag fick hänga likt en lessen tulpan över relingen för att få fatt i denna dyrbara jöstake i mahogny.

Men jag lyckades även med det konststycket!

Godnatt mina vänner i hela världen, ja eller iaf i Sverige, Norge, USA, Kurrekurreduttön.






2 kommentarer:

  1. WOW Du åkte alltså limousine hem. För det kan man väl nästan kalla det. Långt stort fordon alldeles för sig själv. Med upphämtning och leverans vid dörren. Nåja, i alla fall nästan.

    SvaraRadera
  2. hahaha du e störd mamma.. stört rolig iaf!! hahaha lessen tulpan!!!

    SvaraRadera